rdfs:comment
| - Rudolf Leubuscher (* 12. Dezember 1821 in Breslau; † 23. Oktober 1861 in Berlin) war ein deutscher Mediziner, Internist, Pathologe und Psychiater. (de)
- Rudolf Leubuscher (12 December 1822 – 23 October 1861) was a German physician and psychiatrist who was a native of Breslau. He obtained his medical doctorate in 1844 with the dissertation, De indole hallucinationum in mania religiosa, afterwards serving as an assistant to Heinrich Philipp August Damerow (1798-1866) at the newly constructed provincial mental institution in Halle. In 1848 he became habilitated at Humboldt University of Berlin, and in 1855 was a director at the medical clinic in Jena. He later returned to Berlin as a physician and associate professor at the university. He died in Berlin in 1861 at the age of 39. (en)
- Rudolf Leubuscher, född 12 december 1822 i Breslau, död 23 oktober 1861 i Berlin, var en tysk läkare. Leubuscher ägnade sig med iver först åt psykiatrin, sedan åt den praktiska medicinen i allmänhet. Hans doktorsdisputation handlade om hallucinationer i den religiösa manin (De indole hallucinationum in mania religiosa, 1844), hans docentspecimen om "moral insanity" (Bemerkungen über moral Insanity und ähnliche Krankheiten, 1848). Sin praktiska verksamhet utövade han först såsom assistent vid dårhuset i Halle an der Saale, sedan som överläkare vid arbetshuset i Berlin, vilket länge tillika var denna stads främsta dårhus. Åren 1856–1859 var han direktor för den medicinska kliniken i Jena, men återvände till Berlin och avled där 1861. Bland Leubuschers övriga arbeten kan nämnas Grundzüge der (sv)
|