Lectio difficilior potior (Latin for "the more difficult reading is the stronger") is a main principle of textual criticism. Where different manuscripts conflict on a particular reading, the principle suggests that the more unusual one is more likely the original. The presupposition is that scribes would more often replace odd words and hard sayings with more familiar and less controversial ones, than vice versa. Lectio difficilior potior is an internal criterion, which is independent of criteria for evaluating the manuscript in which it is found, and that it is as applicable to manuscripts of a roman courtois or a classical poet as it is to a biblical text.
| Attributes | Values |
|---|
| rdf:type
| |
| rdfs:label
| - القراءة الأصعب أقوى (ar)
- Lectio difficilior potior (ca)
- Lectio difficilior potior (es)
- Lectio difficilior potior (fr)
- Lectio difficilior potior (it)
- Lectio difficilior potior (en)
- Lectio difficilior potior (sv)
- Lectio difficilior potior (ru)
|
| rdfs:comment
| - El principi lectio difficilior potior (que en llatí significa, literalment, la lectura més difícil és la més forta) és un principi de la crítica textual. És un principi intern de la filologia, independent dels criteris d'avaluació en la qual una lectio particular s'hagi trobat. (ca)
- El principio lectio difficilior potior (en latín, la lectura más difícil es la más fuerte) es un principio de la crítica textual. Se trata de una regla interna filológica, que se aplica de manera independiente de los criterios de evaluación para cada lectio particular. (es)
- L'espressione latina lectio difficilior potior (che alla lettera significa "la lezione più difficile è la più forte") è la formulazione di un principio di critica testuale, che fornisce un criterio filologico di valutazione delle difformità di lezione offerte dai diversi testimoni di una medesima tradizione di un testo. (it)
- القراءة الأصعب أقوى (باللاتينية Lectio difficilior potior) مبدأ أساسي في النقد النصي. عندما تختلف المخطوطات حول قراءة كلمة يقترح هذا المبدأ أن الكلمة الأكثر غرابة هي الأرجح بأن تكون الأصلية. فالمتوقع أن يغير النساخ الكلمات الغريبة والأقوال الصعبة إلى كلمات مألوفة وعبارات أليق وليس العكس. وهذا المبدأ معيار داخلي مستقل عن معيار تقييم المخطوطة التي يوجد فيها، وينطبق على المخطوطات الرومانسية والنصوص الكتابية. (ar)
- Lectio difficilior potior (Latin for "the more difficult reading is the stronger") is a main principle of textual criticism. Where different manuscripts conflict on a particular reading, the principle suggests that the more unusual one is more likely the original. The presupposition is that scribes would more often replace odd words and hard sayings with more familiar and less controversial ones, than vice versa. Lectio difficilior potior is an internal criterion, which is independent of criteria for evaluating the manuscript in which it is found, and that it is as applicable to manuscripts of a roman courtois or a classical poet as it is to a biblical text. (en)
- Lectio difficilior potior est une formule latine signifiant « (de deux leçons) la plus difficile est la meilleure » (c'est-à-dire « préférable »). Leçon, dans cet emploi, désigne l'interprétation des caractères formant le mot qui se lit dans la source examinée (lectio est le substantif correspondant au verbe legere « lire »). Si d'autres sources du même écrit offrent des leçons différentes, on parle de variantes (entre lesquelles l'éditeur du texte devra choisir). Comme des textes sont transcrits ou copiés tous les jours, ce principe reste valable aujourd'hui. (fr)
- Lectio difficilior potior (latin “den svårare läsningen är den starkare”) är en huvudprincip i textkritik. När olika manuskript står i strid med varandra ifråga om ett visst ord hävdar principen att den mer ovanliga sannolikare är ursprunglig. Antagandet är att avskrivarna oftare skulle ersätta besynnerliga ord och svårsmälta utsagor med sådana som är mer bekanta och mindre kontroversiella än vice versa. Det är lätt att se att lectio difficilior potior är ett internt kriterium som är oberoende av kriterier för att utvärdera de manuskript i vilka de uppträder, och att det är lika tillämpbart på manuskript till en riddarroman eller en klassisk skald som till en bibeltext. (sv)
- Lectio difficilior potior (с лат. — «Наиболее сложное прочтение — наиболее предпочтительное») — основной принцип методологии критики текстов. Имеет применение при выяснении оригинального либо наиболее близкого к оригиналу прочтения текста, данного в нескольких вариантах или переводах. Смысл метода состоит в том, что наиболее сложный для понимания или необычный вариант считается оригинальным (более близким к оригиналу). Принцип обусловлен тем, что переводчики и переписчики текстов зачастую заменяли непонятные фразы или слова на более близкие и понятные потенциальному читателю текста. (ru)
|
| dcterms:subject
| |
| Wikipage page ID
| |
| Wikipage revision ID
| |
| Link from a Wikipage to another Wikipage
| |
| Link from a Wikipage to an external page
| |
| sameAs
| |
| dbp:wikiPageUsesTemplate
| |
| has abstract
| - El principi lectio difficilior potior (que en llatí significa, literalment, la lectura més difícil és la més forta) és un principi de la crítica textual. És un principi intern de la filologia, independent dels criteris d'avaluació en la qual una lectio particular s'hagi trobat. (ca)
- القراءة الأصعب أقوى (باللاتينية Lectio difficilior potior) مبدأ أساسي في النقد النصي. عندما تختلف المخطوطات حول قراءة كلمة يقترح هذا المبدأ أن الكلمة الأكثر غرابة هي الأرجح بأن تكون الأصلية. فالمتوقع أن يغير النساخ الكلمات الغريبة والأقوال الصعبة إلى كلمات مألوفة وعبارات أليق وليس العكس. وهذا المبدأ معيار داخلي مستقل عن معيار تقييم المخطوطة التي يوجد فيها، وينطبق على المخطوطات الرومانسية والنصوص الكتابية. أصبح هذا المبدأ معروفا في النقد النصي للقرن الثامن عشر كجزء من محاولات عصر التنوير تقديم قاعدة حيادية لاكتشاف النص الأصلي بشكل مستقل عن قوة التقاليد. أول من أسسه يوهان ياكوب فتزتاين في طبعته لNovum Testamentum Graecum في1734 وإليه ينسب. (ar)
- Lectio difficilior potior (Latin for "the more difficult reading is the stronger") is a main principle of textual criticism. Where different manuscripts conflict on a particular reading, the principle suggests that the more unusual one is more likely the original. The presupposition is that scribes would more often replace odd words and hard sayings with more familiar and less controversial ones, than vice versa. Lectio difficilior potior is an internal criterion, which is independent of criteria for evaluating the manuscript in which it is found, and that it is as applicable to manuscripts of a roman courtois or a classical poet as it is to a biblical text. The principle was one among a number that became established in early 18th-century text criticism, as part of attempts by scholars of the Enlightenment to provide a neutral basis for discovering an urtext that was independent of the weight of traditional authority. (en)
- El principio lectio difficilior potior (en latín, la lectura más difícil es la más fuerte) es un principio de la crítica textual. Se trata de una regla interna filológica, que se aplica de manera independiente de los criterios de evaluación para cada lectio particular. (es)
- Lectio difficilior potior est une formule latine signifiant « (de deux leçons) la plus difficile est la meilleure » (c'est-à-dire « préférable »). Leçon, dans cet emploi, désigne l'interprétation des caractères formant le mot qui se lit dans la source examinée (lectio est le substantif correspondant au verbe legere « lire »). Si d'autres sources du même écrit offrent des leçons différentes, on parle de variantes (entre lesquelles l'éditeur du texte devra choisir). Elle est employée en philologie dans la critique des textes, l'étape préalable à leur établissement. Quand différentes sources (généralement manuscrites) divergent pour un passage donné, on considère que l'expression d'interprétation la moins aisée (par exemple un terme rare, une construction insolite, etc.) est celle qui a toutes les chances d'avoir été employée par l'auteur du texte, autrement dit d'être authentique. En effet, on a constaté dès l'Antiquité que les scribes et les copistes avaient tendance à remplacer (consciemment ou inconsciemment) par des mots ou des tours plus intelligibles (parce que plus courants) – c'est ce qu'on appelle la lectio facilior – ceux qu'ils ne connaissaient ou ne comprenaient pas : on parle de banalisation. Comme des textes sont transcrits ou copiés tous les jours, ce principe reste valable aujourd'hui. Il s'applique en exégèse biblique lorsqu'il s'agit de comparer les variantes d'une même œuvre, par exemple les variantes textuelles du Nouveau Testament. Une formule synonyme existe en exégèse, créée par Johann Albrecht Bengel : Proclivi praestat ardua (« La [leçon] difficile l'emporte sur la facile »). Ce principe est parallèle à celui de Lectio brevior potior (« La leçon la plus courte est la meilleure »). L'un et l'autre constituent les deux règles de base de la critique textuelle du Nouveau Testament. (fr)
- L'espressione latina lectio difficilior potior (che alla lettera significa "la lezione più difficile è la più forte") è la formulazione di un principio di critica testuale, che fornisce un criterio filologico di valutazione delle difformità di lezione offerte dai diversi testimoni di una medesima tradizione di un testo. (it)
- Lectio difficilior potior (latin “den svårare läsningen är den starkare”) är en huvudprincip i textkritik. När olika manuskript står i strid med varandra ifråga om ett visst ord hävdar principen att den mer ovanliga sannolikare är ursprunglig. Antagandet är att avskrivarna oftare skulle ersätta besynnerliga ord och svårsmälta utsagor med sådana som är mer bekanta och mindre kontroversiella än vice versa. Det är lätt att se att lectio difficilior potior är ett internt kriterium som är oberoende av kriterier för att utvärdera de manuskript i vilka de uppträder, och att det är lika tillämpbart på manuskript till en riddarroman eller en klassisk skald som till en bibeltext. Denna princip har en vidare vardagstillämpning. Ifall någon vill avgöra den riktiga stavningen av ett namn och finner motstridiga versioner är det ofta den ”svårare” som är korrekt, inte den som används mer allmänt. Till exempel heter en brittisk politiker egentligen Peter Alexander Rupert Carington, 6:e Baron Carrington – släktnamnet har endast ett ”r”, adelstiteln har två. En Google-sökning, som ofta kan vara nyttig för att avgöra sådana saker, kunde emellertid finna:
* "Peter Alexander Rupert Carington" - 32 träffar
* "Peter Alexander Rupert Carrington" - 79 träffar Att välja den vanligare stavningen skulle alltså vara fel I detta fall. Även utan definitiv kunskap om vilken den riktiga stavningen är, skulle emellertid Carington vara att föredra eftersom det är det klart ovanligare. Om Carrington vore riktigt skulle det knappast finnas en så stor förekomst av just felstavningen Carington. Men motsatsen är inte överraskande, eftersom folk lätt kunde anta att det ovanliga namnet Carington är ett misstag och felaktigt ”korrigera” det, trots att principen lectio difficilior potior hävdar att den ovanliga stavningen ”Carington” har mindre chans att tas i bruk och föras vidare. Principen var en bland flera som etablerades i 1600-talets textkritik som en del av försök att tillhandahålla en neutral bas för att upptäcka ”urtexten”. Många vetenskapsmän höll användandet av lectio difficilior potior för ett så objektivt kriterium att det skulle åsidosätta andra beaktanden för utvärdering. Skalden och akademikern bestred sådana reaktiva tillämpningar i en artikel med den utmanande titeln "The application of thought to textual criticism. Å andra sidan, uppfattad som ett axiom producerar principen lectio difficilior en eklektisk text snarare än en som är baserad på en historia av överförande av manuskript. ”Modern eklektisk praktik arbetar på basis av variantenheter utan något synbart beaktande av konsekvenserna,” har Maurice Robinson varnat och hävdar att till principen "Den läsart som skulle vara svårare som skapelse av en avskrivare är att föredra borde en följdsats tilläggas, svåra läsarter skapade av individuella avskrivare tenderar inte att bestå i någon betydande grad inom överföringshistorien." Robinson skulle, i egenskap av en bemärkt förfäktare av den bysantinska text-typens överlägsenhet, den form av det grekiska Nya Testamentet som återfinns i de flesta bevarade manuskript, använda denna följdsats för att förklara avvikelser från majoritetstexten som avskrivningsfel som inte blev bestående eftersom man visste att de var felaktiga, eller som fanns endast i ett litet antal manuskript när det begav sig. Majoriteten av textkritiker skulle förklara följdsatsen med att avskrivare tenderade att ”korrigera” svårare läsarter, och sålunda skära av överföringsflödet så att tidigare manuskript skulle ha de svårare läsarterna medan senare skulle sakna dem; de skulle således inte se följdsatsprincipen som särskilt viktig för att föra oss närmare den ursprungliga textformen. Lectio difficilior bör emellertid inte heller tas som en absolut regel, utan som en tumregel: "I allmänhet är den svårare läsarten att föredra." "Det ligger en sanning i maximen: lectio difficilior lectio potior. Men för vetenskapsmän som Kurt Aland, som följer en väg av överlagd eklekticism som baserar sig på bevis som är både interna och externa i förhållande till manuskripten, ”får denna princip inte tas alltför mekaniskt, med den svåraste läsarten (lectio difficilima) antagen som ursprunglig bara på grund av dess grad av svårighet" Och Martin L. West varnar: “När vi väljer den ‘svårare läsarten’ … måste vi vara säkra på att den i sig själv är en plausibel läsart. Principen skall inte användas som stöd för dubiös syntax eller formuleringar som inte hade varit naturliga för författaren att använda. Det är en viktig skillnad mellan en ”svårare” läsart och en ”osannolikare” läsart. (sv)
- Lectio difficilior potior (с лат. — «Наиболее сложное прочтение — наиболее предпочтительное») — основной принцип методологии критики текстов. Имеет применение при выяснении оригинального либо наиболее близкого к оригиналу прочтения текста, данного в нескольких вариантах или переводах. Смысл метода состоит в том, что наиболее сложный для понимания или необычный вариант считается оригинальным (более близким к оригиналу). Принцип обусловлен тем, что переводчики и переписчики текстов зачастую заменяли непонятные фразы или слова на более близкие и понятные потенциальному читателю текста. Принцип был сформулирован Иоганном Альбрехтом Бенгелем в 1725 году на основании методик европейских библеистов, и воспринят позже как основополагающий. (ru)
|
| gold:hypernym
| |
| prov:wasDerivedFrom
| |
| page length (characters) of wiki page
| |
| foaf:isPrimaryTopicOf
| |
| is Link from a Wikipage to another Wikipage
of | |
| is Wikipage redirect
of | |
| is foaf:primaryTopic
of | |
![[RDF Data]](/fct/images/sw-rdf-blue.png)
![[cxml]](/fct/images/cxml_doc.png)
![[csv]](/fct/images/csv_doc.png)
![[text]](/fct/images/ntriples_doc.png)
![[turtle]](/fct/images/n3turtle_doc.png)
![[ld+json]](/fct/images/jsonld_doc.png)
![[rdf+json]](/fct/images/json_doc.png)
![[rdf+xml]](/fct/images/xml_doc.png)
![[atom+xml]](/fct/images/atom_doc.png)
![[html]](/fct/images/html_doc.png)