rdfs:comment
| - Hermetismo (italieraz: ermetismo) XX. mendeko Italiako poesia mugimendua da; Frantziako poesia sinboliko eta postsinbolismoaren (Mallarmé, Rimbaud, Valéry, etab.) ondorioz sortu zen. Poesia hutsa lantzen zuten hermetismoaren jarraitzaileen iritziz, poesia bera da garrantzitsua, bestelako asmorik gabe. Mugimendu honetako poeta garrantzitsuenen artean, Quasimodo, , eta Giuseppe Ungaretti aipa daitezke. (eu)
- 다음은 에르메티즈모(ermetismo 또는 Hermeticism)에 관한 설명이다. 주세페 운가레티는 시집 <희열>에 의해 이탈리아 현대시의 혁신을 이루고 또한 시집 <시간(時間)의 지각(知覺)> 제1기에 있어서 에르메티즈모의 시작법(詩作法)을 확립하였다. 이 시작법은 어구를 읽을 때 그 어구가 우리에게 이미지를 주는 것에 기초로 두는 것이다. 이 이미지의 교류는 독자의 직감에 맡기자고 하는 것이다. 이후 시집 <시간의 지각> 제2기·제3기 또는 시집 <약속의 땅>으로 웅가레티의 시는 진전을 보였다. (ko)
- Герметизм (італ. Ermetismo) — модерністська течія в італійській поезії 1920-1950-х років, яка спиралася на принципи «закритого», ізольованого від світу мистецтва. (uk)
- En literatura, principalment en la lírica, l'hermetisme o poesia hermètica és una modalitat poètica caracteritzada per la seva dificultat. Un exemple n0és el de l'escola simbolista, en la qual el llenguatge i l'imaginari són subjectius, i on el poder suggeridor del so dels mots és tan important com el seu sentit. El nom fa referència a Hermes Trismegist, el suposat autor de les doctrines místiques englobades en la tradició neoplatònica conegudes com a Corpus Hermeticum. (ca)
- Als Hermetismus (ital. Ermetismo) wird eine Stilrichtung in der Literatur, insbesondere der Lyrik des 20. Jahrhunderts bezeichnet. Die hermetische Dichtung steht in der Tradition des französischen Symbolismus. Sie ist gekennzeichnet durch die Verwendung privater Symbole und Metaphern, wodurch der Zugang des Lesers erschwert wird. Bedeutende Vertreter hatte der Ermetismo im Italien der 1930er Jahre. Zu diesen zählen:
* Eugenio Montale (1896–1981)
* Salvatore Quasimodo (1901–1968)
* Giuseppe Ungaretti (1888–1970) Hermetismus wurde auch als abfällige Bezeichnung für „dunkles Dichten“ verwendet. (de)
- El hermetismo fue uno de los más importantes movimientos poéticos y de crítica literaria provocada por italianos de la primera mitad del siglo XX; sus miembros más importantes fueron Giuseppe Ungaretti (1888-1970), los premios Nobel Eugenio Montale (1896-1981) y Salvatore Quasimodo (1901-1968), (1885-1932) y Mario Luzi (1914-2005). (es)
- Hermeticism in poetry, or hermetic poetry, is a form of obscure and difficult poetry, as of the Symbolist school, wherein the language and imagery are subjective, and where the suggestive power of the sound of words is as important as their meaning. The name alludes to the mythical Hermes Trismegistus. (en)
- Con il termine ermetismo si intende non un vero e proprio movimento letterario del Novecento, ma un atteggiamento assunto da un gruppo di poeti. Il termine, adottato da Francesco Flora nel 1936, rimanda ad una concezione mistica della parola poetica perché fa riferimento alla figura leggendaria e mistica di Ermete Trismegisto (Ermes il tre volte grandissimo) risalente al periodo ellenistico, al quale erano stati attribuiti testi filosofico-misterici e spirituali del II-III secolo d.C., che si ispirava all'antica sapienza egizia, celata nell'enigmatico linguaggio dei geroglifici. Tuttavia un possibile legame si può trovare anche verso Ermete, dio delle scienze occulte, proprio per sottolineare la difficoltà di comprensione di questo genere di poesia. Nel 1938 Carlo Bo pubblicò un saggio su (it)
- Hermetism (italienska ermetismo) betecknar en litterär riktning, i synnerhet inom 1900-talets lyrik. Den hermetiska poesin ingår i den franska symbolismens tradition och är en del av modernismens litteratur. Den kännetecknas av ett bruk av privata symboler och metaforer, svåra för läsaren att omedelbart begripa. Betydande företrädare hade denna ermetismo i Italien under 1930-talet. Till dessa räknas:
* Eugenio Montale (1896 – 1981)
* Salvatore Quasimodo (1901 – 1968)
* Giuseppe Ungaretti (1888 – 1970) (sv)
- Герметизм или герметицизм (англ. hermeticism, итал. ermetismo или итал. poesia ermetica — герметическая поэзия), направление в итальянской поэзии 20-30-х гг. 20 в. Само название подчёркивает его замкнутость, оторванность от действительности, уход в мир субъективных переживаний. Поэзия герметизма, проникнутая настроением человека, одиночества, сочеталась с отрицательным отношением к фашистской идеологии. В герметизме сохранился гуманистический интерес к внутреннему миру человека. Принцип модернистской поэтики герметизма — абстрагирование от «непоэтической» реальности. Отсюда усложнённость образа, возникающего в результате цепи субъективных ассоциаций. Герметики стремились к макс. значимости слова как выражения чувства, а не мысли: слово должно через ритм и гармонию передавать скрытый мир ду (ru)
|